Har du koll på vad räven säger?

AletteinlaggramJag tyckte länge att det var en merit i sig att inte klicka på länkar som massdelats i sociala medier. Länkar med påhoppade texter i stil med ”HAHA! SE DEN! ETT MÅSTE”. Det var liksom lite coolt att låta bli. Att inte dras med.

 

Men det var då.

Nu är det närmast omöjligt att undvika de virala trenderna som kräver utrymme i media. Jag försöker inte ens. Videoklipp, bilder och musik som blivit ”virala” stannar inte bara på sociala medier utan refereras till i TV, radio och – inte att förglömma – i samtal med andra människor.

Känslan av att ha missat en viral länk påminner mig om när jag gick i småskolan och upplevelsen av att ligga sjuk hemma och tänka på att klasskompisarna lärde sig en bokstav som jag ännu inte lärt.

Det kan däremot diskuteras hur stor betydelse Van Dammes split, Harlem shake och sura katter har för allmänbildningen. Men med tanke på alla tv-dokumentärer om rävar och deras läten som jag zappat förbi den senaste tiden skulle man tro att de virala trenderna ändå har någon del i allmänbildningen.

Jag har funderat över vad som gör att just de fenomen som blir virala blir det. Hur kommer det sig att vissa videoklipp gillas och delas av människor över stora delar av världen? Många inslag är underhållande, men viktigast är att de är överraskande. Det är väl just det som är essensen av det virala – att det inte går att förutsäga vad som kommer att slå igenom.

Av alla överraskande Youtubeklipp är dessa bland mina favoriter:

OK go – Here it goes again

Ylvis – The fox

Barack Obama sjunger Call me maybe av Carly Rae Jepson 

Vilka är dina favoriter?

SignAlette

Annonser

Livet bakom döda linjen

AletteinlaggramVad händer egentligen? Nu pendlar jag farligt nära den döda linjen. Igen. Och inte är jag ensam. Om ryktena stämmer befinner sig mer eller mindre halva landets befolkning precis vid linjekanten. Någon kanske passerade den precis?

Det där med deadline. Ordet har onekligen en negativ klang. Varför just döden? Varför inte tala i mer uppmuntrande och peppande termer, så som ”utförtlinje” eller kanske till och med ”jubellinje”? Jag letar efter en förklaring och finner att begreppets dystra prägel kan vara en återspegling av en historisk företeelse. Deadline sägs ha uppkommit under det amerikanska inbördeskriget där ordet användes om den linje som omringade de militära fängelserna. Soldaterna fick order om att skjuta alla flyende fångar som passerade linjen. Trots ordets bokstavliga betydelse är dess konsekvenser långt ifrån fatala inom journalistiken; det område där begreppet deadline kom att etableras. Där refererar ordet till en specifik tid då det material som ska printas eller publiceras måste vara redo för att det ska kunna inkluderas i den kommande upplagan.

Men i vardagen är begreppet sällan begränsat till att beskriva tidsfrist för tryck. Deadline har tagit över som ett fullfjädrat tidsbegrepp som i princip kan appliceras på allt. Detta bekräftas också i den Svenska Akademins ordlista där deadline definieras som en ”tidsgräns då något måste vara klart”. Nu för tiden har vi deadline inom livets alla områden. Skrivuppgiften måste lämnas in, avtalet signeras och arbetsprojektet färdigställas i tid. För att kunna våga sig ut på stranden under semestern måste det börja tränas i tid och fikat med vännerna måste avslutas i tid så man hinner handla innan affären stänger. Deadline. Deadline. Deadline.

Fokus på deadlines rimmar med det västerländska individualistiska samhället. Vi kontrollerar strikt våra egna scheman och förväntar oss att andra gör detsamma. Med friheten följer därför ironiskt nog ett visst mått av avhängighet när det kommer till kontakten med andra människor. Vi är beroende av att alla respekterar tiden. Att alla dyker upp till avtalat möte. Att vi håller deadlines. Den journalistiska deadlinen kan således sägas ha blivit själva kugghjulet i vårt samhälle. Det är bra eftersom vi behöver struktur och kompass i vardagen. Det är mindre bra eftersom det medför tidspress som alltför ofta blir synonymt med stress och jäktande, där ekvationen mellan vad som krävs och vad som är möjligt inte går ihop. Deadlines kan orsaka bryderier också när vi ständigt flyttar dem framför oss. I takt med att deadlines hopar upp sig slinker också det dåliga samvetet in tillsammans med känslan av otillräcklighet.

Vi kan konstatera att begreppet deadline har kommit för att stanna. Så fort en uppgift är utförd väntar onådigt en till med en ny tidsfrist. Men hur ska man hindra att deadline leder till tidspress, stress och blir en attack på livet? Det handlar om god gammaldags uppfinningsrikedom. Att skapa utrymme för kreativitet och spontanitet – för liv – istället för att låta deadline ta över. En kreativ paus i vardagen, eller kanske räcker det med att tänka en kreativ tanke på väg från aktivitet A till aktivitet B för att se verkligheten i nytt perspektiv. Tänk om resultatet är en mer spännande vardag utan att för den saken skull förlora strukturen. Det skulle vara värt ett försök.

Jag har blivit påmind om att avsaknad av deadline kan vara ett problem i sig.

SignAlette

Vad är det här?

GruppbildTyckeriet är en blogg med fem författare. Vi har olika bakgrunder. Här finns stadstjejer, öbor och norrmän representerade. Våra intressen skiljer sig också åt. Någon älskar sport, någon är uppdaterad på forskning och en annan har intresse för politik.

Det vi har gemensamt är att vi är journaliststudenter – och att vi alla tycker.

Med den utgångspunkten har vi startat denna blogg.  Här kommer vi att dela våra funderingar kring de ämnen som vi är allra mest upptagna av. Vår förhoppning är att bloggen väcker intresse och ett tyckande hos dig.

tyckerietsign