Säg nej till att bli lönsam, lille vän!

NathalieinlaggramVåra liv kretsar kring att arbeta. Om man inte arbetar för att leva så lever man för att arbeta. Du kanske är på väg till jobbet i detta nu, äntligen har dina 40  minuters lunchrast eller precis klev av ett långt skift. Även om du fortfarande studerar så är det stor chans att du i denna stund sitter och funderar på hur du ska klara arbetslivet. Vilket jobb ska du ha? Hur många timmar i veckan kan du jobba? Är det värt att offra sina helger för att få ett jobb man verkligen tycker om? Jag själv slås ofta av ångest inför den danande arbetsmarknaden men om vi ska vara ärliga, varför i hela fridens namn arbetar vi så mycket som vi gör?

Det kan ju knappast ha undgått någon att vi i Sverige idag har en rekordhög arbetslöshet till följd av den ekonomiska krisen. Arbetsförmedlingen svämmas över av desperata människor som inte längre kan betala hyran och sätta mat på bordet. Så man försöker hitta på nya jobb åt folket. Kanske vill de bli ”jobbcoacher” och hjälpa andra söka jobb? Då har ju i alla fall några arbetslösa fått sin situation ordnad. För en stund. Men vad händer när arbetslösheten går ned och alla jobbcoacher plötsligt står utan jobb? Tja, saken är ju den att det ju faktiskt finns en massa jobb där ute. Inom hela vården skriker man efter behörig personal, vem som helst som kan hjälpa till att avlasta den utarbetade personalen (se mitt inlägg om vården). Varför flyttar man inte folk dit folk behövs istället för att fantisera ihop nya jobb? Eller kanske än mer, varför blir vi inte lite mer solidariska och delar med oss av de jobb vi har?

Om man idag har ett vanligt kontorsjobb arbetar man ungefär åtta timmar om dagen. Åtta timmar per dygn som är tjugofyra timmar, det är 1/3 av dagen man spenderar på sitt arbete, fem dagar i veckan. Ungefär 46 veckor om året. Den som är bra på matte kan snabbt räkna ut att det blir 1840 timmar vi varje år spenderar på jobbet (jag är för övrigt inte bra på matte och fick således ta hjälp av en miniräknare). Är det så att folk jobbar så mycket för att de faktiskt vill det eller för att samhället på något sätt normerar en till att göra det? Skulle inte folk vara lite lyckligare om de fick vara lediga lite mer? Jag är helt övertygad om den saken. Även om man har ett jobb man älskar finns det gränser för hur mycket av sitt liv man kan lägga på det. Och för att inte tala om alla stressrelaterade sjukdomar folk dras med idag. Pressen på att prestera minskar inte bara för att man råkar tycka om det man gör.

Det känns som att många människor idag lägger all sin självkänsla på hur de just presterar. Man är bara så bra som sin senaste prestation. Men borde det inte finnas ett värde i att bara vara och existera som människa? Och i så fall, varför jobbar inte vi alla lite mindre?

Om man i Sverige idag bestämde sig för att istället för att jobba åtta timmar om dagen bara jobbade fyra så skulle dubbelt så många människor kunna komma ut i arbetslivet. Men hur ska man ha råd att betala för sitt leverne då?, frågar du. Jo, om Sverige skulle börja värdera sina medborgare för att de är just det istället för deras prestationer så skulle man även kunna avlöna folk för att de är medborgare i landet. Lösningen stavas medborgarlön.

Tanken låter kanske radikal men redan de gamla grekerna, rättare sagt Aristoteles den här gången, hade idéer om att man kunde ge varje medborgare en viss basinkomst varje månad som en del av välfärdsstaten. Tanken är att det inte ska vara som exempelvis ett studiebidrag eftersom det kräver en motprestation från dig som får det, i det här fallet att man klarar en viss antal poäng varje termin. Medborgarlönen ska vara helt kravlös. Du ska inte behöva prestera någonting alls för att få pengarna. Medborgarlönen fungerar som ett slags bevis på att man av samhället värderas som människa utan att man behöver ge någonting tillbaka. För du duger oavsett vad du gör av ditt liv.

Så jag förordar att vi alla skrotar arbetslinjen som säger till oss att vi måste ”vara nyttiga” för samhället för att vara värda något. Vi kan alla dela med oss solidariskt av de jobb som finns, bara jobba 4 timmar om dagen och därtill får en medborgarlön eftersom vi duger som människor även om vi inte arbetar bort våra liv.

SignNathalie

Annonser